Det räcker nu. Jag skiter i ifall ni läsare är trötta på mitt korståg mot Göran och hans inkompetenta hejdukar – upprepning är det nya svarta! Imorse var det dags igen. Tåget rullar ut från Sumpan fem minuter försenat (jag var sjukt förvånad att man nästan lyckades hålla tiden med tanke på att det snöade) och stannar efter femtio meter. Ett tåg framför har tekniska problem.
Jag tvingas sitta inspärrad tillsammans med en nyskolad webbprogrammerare som sitter och berättar högt i telefonen om sina fantastiska projekt han ska dra igång. Nu snackar vi en karl som har köpt hela konceptet rakt av från Spray a la tidigt 00-tal. Blåtandsheadset i örat, lagom ironiska glajjer, stickad etno-mössa på skallen, lite tokig skäggstubb, Birkenstocks på fötterna… Ja ni fattar. Hade han bara haft en sådan där formpressad hårdplastrygga för datorn också hade jag varit övertygad om att jag var med i Blåsningen. Att han dessutom inte verkade ha mer koll på webbproduktion än min mamma behöver jag väl knappast nämna?
Tjugo minuter försenad hoppar jag, med våldsamma aggressioner och fantasier om att stoppa upp det där headsetet långt upp i där solen inte skiner på karlfan, av i Karlberg och promenerar till jobbet. Fan vet om jag inte fortfarande suttit på det där tåget annars, desperat letandes efter ett rostigt rakblad…
